Duplicity betyder dubbelspel/falskhet, något som den premierande filmen i allra högsta grad handlade om. Det var dessvärre en av de få sakerna jag förstod i filmen. Med Julia Roberts och Ray Owen som huvudrollsinnehavare trodde jag att thrillern skulle vara ett säkert kort för kvällen, men dessvärre slutade vi allihop som stora frågetecken. Denna gång räckte det inte bara med ett vackert leende, vi förflyttades fram och tillbaka genom tiden lite för många gånger och fick kämpa med att tyda spionernas hemliga vardag, som uppenbart var så hemliga att inte ens vi tittare förstod vad de höll på med...

Det fina med filmen var dock budskapet om en av kärlekens stora svårighet - att lita på varandra i alla lägen. Dessutom tog filmen upp frågan om hur mycket pengar kan styra människors handlingar. En hel del tänkvärda budskap alltså, men trots det ingen film jag tänker se igen.