Dagen har varit såväl toppen som katastrof...

+ En underbar träningsrunda i morse
-  Ont i knät efter träningen
+ Fågelskit missade näsan med ca 10cm
-  Fågelskit landade mitt på handsken och skvätte på byxorna
+ Nya spännande kameratillbehör
-  Brist på ledig tid att ägna åt fotografering m.m.
+ Massa "att göra saker" fixade, inklusive 8 maskiner tvätt
-  Ännu ej städat inför visningen imorgon
+ Glädje över att få vara frisk igen
-  Ett ledsamt & trött sinne, vardagen har varit roligare än nu
+ Mysig film- & matlagningskväll (Mamma Mia, lammstek, ungnsbakade rotfrukter & svartvinbärspaj)

... men sånt är livet, det går upp & ner helt enkelt!

Jag har nu kommit på benen igen, gjort mitt första träningspass på över två veckor och har endast hostan kvar som påminner mig om de långa sjukdagarna.

I övrigt har vardagen gjort sig påmind genom långa dagar med tidig skola och massvis med övertidstimmar på kontoret. Trots min skoltrötthet är jag dock mycket nöjd med valet att läsa psykologi en termin. En kurs som visar sig vara väldigt spännande och till och med fått mig att läsa kurslitteraturen (har under mina 2½ år på universitetet inte läst en enda bok). Diverse experiment, manipulationer och analyser av människan och dess beteende riskerar dock att leda till att jag aldrig blir mig själv igen. Rena rama hjärntvätten!

Det blev en lång dag... Strax innan 9 lämnade jag lägenheten och strax efter 19 återvände jag. En tågresa och många timmars bilfärd genom hela Skåne, upp i Smålands skogar slutade vid Hovmantorp kyrka, där Agnes kl 13 blev döpt.


Agnes sov sig igenom större delen av sermonin och orkade med tillställningen bättre än jag själv gjorde. Efter supergod mat, ljuvlig sång av Agnes storasyster, presentöppning och allt det där svartnade mina ögon och jag hade uppenbart tagit ut mig lite väl mycket. Samtidigt testade lilla Agnes nya gunghästen och var hur nöjd och glad som helst! Om alla barn vore så snälla och rara... :)

Nu är jag så gott som frisk! Har varit vaken hela dagen idag =) Har i och för sig tagit det lugnt och inte ansträngt mig mer än att inviga min nya (enorma) lärobok, gå till coop och tillbaka samt åka till Lund och käka fruktsallad, dricka kaffe och umgås med Fia. Lagom ansträngande för min nuvarande energinivå och bra uppladdning inför morgondagens heldag bestående av tågfärd till Ystad, bil till Hovmantorp i Småland och därefter dop.

Energin smyger sig sakta men säkert tillbaka precis som min röst.
I'm on my way back :)

Vi och alla andra barn uppskattade showen mycket. Det var glädje, oerhört välgjorda kostymer, bra musik och duktiga skridskoåkare som tillsammans bjöd på såväl Snövit som Alalddin, Skönheten & Odjuret, Musse, Askungen och många fler av disneys favoriter. En show att rekommendera, även för de över 10 år! =)

Äntligen! Efter nästan en vecka i smärtfylld dimma, är jag på väg att bli mig själv igen! Mitt test för att veta: jag kan le igen!

Att le när man är rikigt sjuk går nämligen inte! För mig var det i alla fall helt och hållet omöjligt och jag lovar jag lade mycket energi (av den lilla jag hade) på att försöka! Det enda jag såg i spegeln var ett spöke med tom blick. Men som sagt, nu går det igen så nu är jag på väg att bi frisk =)

Trots att jag knappt orkar ta mig upp ur sängen, kan jag inte låta bli kameran...
Detta är mitt spännande liv just nu:


Näsdukar i massor, ännu fler värktabletter, vatten som jag nu äntligen får i mig, telefoner i närheten, halstabletter, böcker i ett försök att göra "vardagen" mer spännande (har än så länge läst 12 sidor) och sen inte så mycket mer. Kudden är helt enkelt min bästa vän. Jag sover ca 20 tim/dygn. Tack till alla er som ställer upp och erbjuder er hjälp, uppskattas enormt.


Jag ska sova lite till så blir jag snart frisk ska ni se!

Trots två väldigt kritiska opponenter lyckades vi försvara vår uppsats och blev som läraren uttryckte det ”minst godkända”. Stor lättnad! Nu har jag min kandidatexamen och endast ett år kvar innan jag kan kalla mig civilekonom!!

Ordenligt firande igår då? Planen var att besöka läkarnas examensfest på AF-borgen och skåla i champagne med mina kursare. Men då jag drabbades av influensan spenderade jag hela kvällen på badrumsgolvet istället, med hög feber och värsta hostan. Kan fortfarande inte behålla varken mat eller vätska. Antar att jag hade tur som drabbades först när uppsatsen var färdig, men kunde det inte väntat en dag till så att jag i alla fall fått fira min examen?!

agen med stort D inträffar imorgon.
å är det slutseminarium och vi ska försvara vår c-uppsats.
et är imorgon vi vet om vi blir godkända.....

Fram till en deadline eller tenta töjer man alltid på gränserna rejält. När uppsatsen lämnades in kl 9 igår, var det dock som att luften gick ur. Lättnad - visst, men energin tog helt slut. Hjärnan slutade fungera.

En heldag på jobb igår med alldelses för många misstag. Energilös träning och hemkomst kl 21. Då var det dax att läsa uppsatsen som vi på fredag ska opponera på, men det gick inte. Jag kunde inte fokusera blicken, ögonen gick i kors. Ingen större skillnad idag.. Det som i vanliga fall skulle ta någon timme att skriva, tog oss idag en hel dag. Ständigt kom vi in på nya, mer eller mindre relevanta saker att diskutera som inte hade den minsta anknytning till "ekologiska produkters förpackningsdesign"...

Träning med Frida gjorde mig piggare. Nu blir det på soffan, Ice Age & inget mer!

Har idag vandrat runt med ett mörkt åskmoln omkring mig. Tycker synd om alla som råkat komma i min väg. Framförallt de två djupt religösa amerikanarna som undrade "vad livets mening är?" när jag var på väg hem från dagens uppsats-skrivande. Sådana djupa frågor finns det ingen hjärnverksamhet över till just nu..

"Helgdag idag? Oj, jaha..
Sa du att det att det var tisdag?"

Är minst sagt vilse på dagarna, allt flyter ihop i den enda röra. Det enda jag har koll på är att det nu bara är 6 dagar kvar till uppsatsen ska lämnas in. Imorgon börjar vi med analysen....

Så varför inte dessutom ha månadsbokslut på jobbet, få idén att sälja lägenheten och därför kl 21 en måndagkväll börja storstäda (dvs slänga ner allt i källaren) för att möjliggöra lägenhetsvisning och samtidigt leta efter en ny lya?! Typiskt mig... Om man heter Camilla kan man visst aldrig ha för mycket att göra!!

Bilden till vänster är ett resultat av ett martiniglas, vatten, mina experiment och Photoshop... Sådant som kallas modern konst kanske? Tyckte i alla fall att bilden förmedlade ett firvirrat intryck. Eller har den kanske en snarare skrämmande framtoning?!

Efter en lån dag med uppsatsskrivande och god thaimiddag blev det igår sen bio.

Austrila var helt klart en av de bästa filmerna jag sett. Tretimmarsfilmer kan ofta bli långdragna, men inte denna. Jag var fast! En obeskrivligt fint gjord film, med oerhört vacker filmning. Det Australiensiska landskapet är i allra högsta grad faschinerande, precis som deras historia.

Innan filmen visste jag inte ens att Australien varit med i andra världskriget, men nu har jag lärt mig även det :-) Budskapen var flera & viktiga och den lilla aburiginpojken ett av de sötaste barn jag någonsin sett.
 
Nicole Kidman är ett säkert kort. Enligt min mening ett biomåste!

När jag läste mitt inlägg om "året som gått" insåg jag att det lät alldeles för "deppigt". Mitt år började inte så bra, men det ordnade definitivt upp sig och har inneburit många minnesvärda äventyr! Varje dag är unik och minnesvärd på sitt sätt, men här kommer en kort summering av de saker jag minns:

Jodå, nu är vi tillbaka... Jag, Sofia & Malin sitter bänkade i vårt "lilla" grupprum på Eden, bestående av ett långbord med 16 stolar, en nerklottrad whiteboardtavla med "att göra"-saker. Papper, pennor, vattenflaskor, och matkassar utspridda över större delen av lokalen. Mitt liv de kommande 10 dagarna?!