Idag har varit en annorlunda men fantastiskt skön lördag.

Tentan klarades av igår, så inga måsten denna helg. En välförtjänt sovmorgon följt av frukost på Espresso House startade därför denna underbara vårdag. Sen blev det avfärd till nyöppnade Hotell Spelabäcken i Skanör. Vi testade först ett pass Flowin; styrketräning på en specialdesignad platta - effektiv styrka som dock hade krävt lite mer intensitet och upprepning för att jag skulle känna att det gett resultat. Efter det provade vi på Yoga - lite väl flummigt för mig, men det kräver troligtvis en viss inställning och ett antal pass för att lära sig att verkligen slappna av och kunna sitta rakt upp & ner och bara andas. Själv hann jag tänka igenom såväl vad jag skulle äta som ha på mig hela den kommande veckan!

Eftermiddagen avslutades med svensk massage och ekologisk fika. Därefter hade till och med en stressad själ som mig lyckats finna ett inre lugn och definitivt blivit mer avslappnad! Så avslappnad att till och med festsuget försvann....

Tentaplugg var tanken men trötta hjärnor och psykologins självrannsakande påverkan ledde oss in på samtal om livet. Ett fenomen som är alldeles för kort för att kastas bort, något som kan ta slut vilken dag som helst och som definitivt inte ska ätas upp av energislukande idioter!

Frågan är bara hur man ska välja vilka personer som bör påverka det dyrbara livet och prägla den egna personligheten. Jag kan verka stängd & svåråtkomlig, men jag använder en mur för att skydda mig själv från energislukande individer. Jag faschineras av nya människor med spännande åsikter & innehållsrika liv, men öppnar mig först när jag känner mig trygg & säker. Jag kräver ärlighet & tillit, men inget mer. Varför är det för så många, så svårt att förstå?

Sanningen är inte alltid det roligaste att höra, men hellre ett jobbigt men ärligt faktum idag än en lögn som kommer fram långt senare. För att komma mig nära är ärlighet det enda som krävs – var dig själv och stå för den du där! Det är väl inte så svårt egentligen? Men varför är det då så få som når upp till det?

Är mina krav alldeles för höga?

Jag sitter gömd under kurslitteraturen, nästa tenta har jag bestämt mig för att klara! Delkursen handlar om psykiatri & visst blir man lite knäpp; plötsligt har man symptom från alla möjliga psykiska sjukdomar. Som tur är upplyste läraren mig om man är sjuk först när symptomen är bestående och påverkar livet. Lättnad!

Inser dock jag att jag har ett så kallat "typ A-beteende" som innebär att man bland annat är väldigt tävlingsinriktad, ambitiös, ställer höga krav, ständigt känner sig tidspressad och alltid bokstavligt talat sitter på kanten av stolen redo att ta sig an nästa uppgift. Det positiva är att människor med detta beteende ofta blir väldigt framgångsrika, men dessvärre är benägenheten att bli sjuk av stress betydligt högre och det finns en ökad risk för hjärtattack. Det kommer alltså gå bra för mig i livet, men jag kommer dö i förtid!

Betyder detta att jag pga mitt beteende väljer framgång framför lycka?
Min kalender är ständigt fullbokad, men det beror ju på att jag vill hinna med att uppleva så mycket så möjligt, träffa alla möjliga människor och lära mig så mycket det bara går. Livet är enligt mig alldeles för kort för att sovas bort! Måste man välja? Jag vill vara lycklig och bäst, det är ju då livet känns som mest underbart...

Nu har jag fått en diagnos: bristningar i senorna under foten. En magnetröntgen ska göras för att ta reda på om det även är hälsporre. Smärtstillande knapras och endast vila hjälper, något som inte är allt för lätt med tanke på att man måste sätta ner foten när man går. Men jag försöker låta bli att springa i alla fall...

Idag blev det istället simning och vattenlöpning tillsammans med P. Kan väl ine påstå att det är speciellt kul, men att befinna sig i vatten bidrar trots allt till ett bahagligt lugn och allt blir ju dessutom betydligt roligare när man är två!

Det underbara vårvädret anlände idag; solen strålade, blommorna letade sig fram och alla var märkbart gladare. Jag återvände dessutom hem med en svag solbränna i ansiktet =) Önskar bara att våren även kunde bidra med inspiration till läxläsning, har tenta igen om 1½ vecka och jag har för tillfället väldigt svårt för att fokusera. Avsnittet; psykiska sjukdomar och behandlingar, är jättespännande men det hjälper dessvärre inte - jag får inget gjort! Några användbara tips???

De senaste veckorna har varit så fullspäckade att lägenheten förvandlats till en slagfält fyllt av kläder, disk och annan skit. Tvätthögen svämmade över för länge sedan och jag vet inte när jag såg köksbordet senast. Men idag tog jag tag i saken. Nu är dammråttorna uppsugna, lerfläckarna borttorkade, sängen nybäddad, garderoben uppfylld med nytvättade ting, köksbordet återupptäckt och lägenheten doftar ljuvligt av nybakat lingonbröd!

Ska nu slänga mig på soffan, se på tv och njuta av att det inte finns fler måsten en söndag som idag! Att "bara göra ingenting" brukar dock inte vara min starka sida, får väl se hur jag klarar det idag....

Vet inte om dagen var bra eller dålig, men tur hade jag i alla fall inte...

- Kuggade troligtvis tentan, läraren och jag hade visst inte samma uppfattning om vad som var relevant; de övergripande teorierna eller de kursiva orden som inte nämnts på föreläsningarna
- Tidig lunch på Pronto med Z och L, för att släppa tankarna på tentan
- Jobb hela eftermiddagen
- En kort sväng på stan, utan fynd
- Tillagning av saffransrisotto med H och S, underbart gott =)
- Mysig middag med vin och mycket prat
- Patrik 1,5 (riktigt rolig), te och gino

En lyckad dag trots allt!

...som jag utan tvekan är beroende av!

Min fot skriker TRÄNINGSFÖRBUD, men mitt huvud säger tvärt emot. Min omgivning får uppleva en aggresiv bitch som saknar tålamod när träningen inte kan genomföras. Endorfinerna är precis som andra droger, beroendeframkallande och därför inget man kan sluta med "bara sådär" utan att det får konsekvenser.

Efter en dag utan minsta lilla koncentrationsförmåga och lättirriterbarhet begav  jag mig därför ut och sprang igår. Känslan var så underbar att jag efter några hundra meter knappt ens kände smärtan. Det känns idag, foten strejkar.. Men det var det värt, idag är jag på gott humör igen!!

Frågan är bara om man bör lyssna på kroppen eller huvudet i första hand?

Mental trötthet. Stress inför tentan som jag inte ens börjat plugga till. Tur att F bokade in en trevlig sushilunch på Koi och att fotsmärtan nästan uteblev under den långa springturen. Humöret blev bättre. Jag var laddad inför konserten.

Maggio spelade på Mejeriet i Lund och hon gjorde det bra. Ingen speciellt lång konsert, men låtarna var grymma och hon var charmig! Lugnaste kvällen på länge så idag blir det plugg och en massa Maggio utströmmandes från högtalarna =)

Det är inte lika många svenskar som deltar i EM, som det brukar vara i friidrottens mästerskap. Lite tomt utan Kajsa, Carro, Holm och Christian. Men några tappra atleter finns med. I förmiddag springer Robban & Johan försök... Dagen till ära letade jag därför fram en gammal bild från träningslägret i Sydafrika 2004/2005.

Ni vet de där dagarna som man bara hoppas inte fanns, de dagarna som går långsammare än alla andra och då det känns som att allt går fel. Precis en sådan dag har jag haft idag. Inget speciellt har hänt, men det har helt enkelt inte varit min dag. Med hopp om att tiden ska gå snabbare så att det kan bli ny dag, fredag, drömmer jag mig bort till en muntrare plats...

Efter en dag på jobbet bar det igår av till Lund för att baka med Fia. Hela 6 chokladkakor framställdes.

Recept:
100 g margarin
100 g mintchoklad
2 ägg
2 dl socker
2½ dl mjöl
3 msk kakao
1½ tsk bakpulver

Rör ägg och socker poröst. Smält margarin och mintchoklad, häll i ägg- och sockerblandningen. Blanda i mjölblandningen och grädda i form ca 18 min i 175 gr, därefter läggs ca 100 gr riven mörk blokchoklad på toppen, så att det smälter. Kakan är godast efter några timmar i kylen, med glass till :)