...som jag utan tvekan är beroende av!

Min fot skriker TRÄNINGSFÖRBUD, men mitt huvud säger tvärt emot. Min omgivning får uppleva en aggresiv bitch som saknar tålamod när träningen inte kan genomföras. Endorfinerna är precis som andra droger, beroendeframkallande och därför inget man kan sluta med "bara sådär" utan att det får konsekvenser.

Efter en dag utan minsta lilla koncentrationsförmåga och lättirriterbarhet begav  jag mig därför ut och sprang igår. Känslan var så underbar att jag efter några hundra meter knappt ens kände smärtan. Det känns idag, foten strejkar.. Men det var det värt, idag är jag på gott humör igen!!

Frågan är bara om man bör lyssna på kroppen eller huvudet i första hand?