Jag sitter gömd under kurslitteraturen, nästa tenta har jag bestämt mig för att klara! Delkursen handlar om psykiatri & visst blir man lite knäpp; plötsligt har man symptom från alla möjliga psykiska sjukdomar. Som tur är upplyste läraren mig om man är sjuk först när symptomen är bestående och påverkar livet. Lättnad!

Inser dock jag att jag har ett så kallat "typ A-beteende" som innebär att man bland annat är väldigt tävlingsinriktad, ambitiös, ställer höga krav, ständigt känner sig tidspressad och alltid bokstavligt talat sitter på kanten av stolen redo att ta sig an nästa uppgift. Det positiva är att människor med detta beteende ofta blir väldigt framgångsrika, men dessvärre är benägenheten att bli sjuk av stress betydligt högre och det finns en ökad risk för hjärtattack. Det kommer alltså gå bra för mig i livet, men jag kommer dö i förtid!

Betyder detta att jag pga mitt beteende väljer framgång framför lycka?
Min kalender är ständigt fullbokad, men det beror ju på att jag vill hinna med att uppleva så mycket så möjligt, träffa alla möjliga människor och lära mig så mycket det bara går. Livet är enligt mig alldeles för kort för att sovas bort! Måste man välja? Jag vill vara lycklig och bäst, det är ju då livet känns som mest underbart...