Sitter och dricker te en varm sommarkväll som denna och konstaterar glatt att måndagens stukning av foten inte var så allvarlig som jag trodde. Min nedstämdhet över att kanske inte kunna träna under de nästkommande två veckorna (efter att precis ha kommit igång igen), har nu vänt till lättnad. En 5 km kort löprunda i snabbt tempo igår kväll, en timmes power-walk i morse och 30 min löpbands-löpning följt av styrketräning ikväll utan smärta, innebär att jag nu kan konstatera att brännbollen inte orsakat någon skada :-)

Utan träning fungerar jag inte, jag blir sur och tvär, trött som tusan - inget roligt sällskap för min omgivning... Bäst för alla att jag kan träna alltså!