Inom loppet av 5 dagar fyllde Frida, Christopher och jag år, så vad passade bättre in i våra fullspäckade kalendrar än att slå ihop firandet till ett 67-årskalas?

Batteriet på kameran tog dessvärre slut innan alla ens anlänt, så bilderna från kvällen är få, men här är de som hanns med:

Påsken närmar sig sitt slut och det har varit en underbar långhelg med underbart vårväder, mycket god mat, många trevliga möten och en hel del avkoppling.

Påskdagen innebar fotografering med Bella i Bokskogen, då jag lärde mig mycket nytt om ljussättning och återfick inspirationen till att fota igen =)


Söndagen fortsatte med att några tjejer från klassen kom hit, vi lagade tacos, sjöng Singstar och käkade glass… Den trevliga söndagen avslutades med en kvällspromenad i det fortfarande behagliga vädret.


Tidigt idag bar det av till Ystad. Linda och Agnes skulle besöka staden så en färd dit var given. Min blåögda systerdotter med runda och goa kinder charmade mig åter igen med sitt härliga skratt, trots att jag fick stå ut med att bli dragen i håret och nästan få min kamera slängd i golvet!


Det blev även en promenad med pappa i det fina vädret och sen fika hos mormor & morfar. Nu är jag tillbaka i Malmö och ska strax bege mig ut på en löprunda i kvällsolen. Kan behövas efter alla onyttigheter denna påsk! Imorgon börjar visst allvaret igen, troligtvis dax att ta tag i skolarbetet...

Det är inte lika många svenskar som deltar i EM, som det brukar vara i friidrottens mästerskap. Lite tomt utan Kajsa, Carro, Holm och Christian. Men några tappra atleter finns med. I förmiddag springer Robban & Johan försök... Dagen till ära letade jag därför fram en gammal bild från träningslägret i Sydafrika 2004/2005.

Igår var det middag hos mig; fajitas innehållande kyckling i lime & chilimarinad, guacamole, paprika, tomat, sallad, gurka, ananas och ost, Allt inrullat i fullkornstortillias. Efterrätten bestod av galiamelon, kex, brieost, vindruvor och naturgodis.

Då M hade två stora nyheter att avslöja; ett giftemål och en 16 veckor långt gången graviditet, blev det många skålar under kvällens gång :) Tusan vad långt borta allt det där känns...

Kvällen blev trevlig och avslutades med att vi tog oss ut i snöovädret och besökte Centiliter & Gram. Bra musik och blandat folk i alla åldrar. Trevligt trots en aggresiv stockholmskille som orsakade röda märken kring mina handleder. Den som tror att man kan göra som man vill med mig tror fel.. Tur att jag tränar boxning så att jag kan försvara mig bra!

Igår var det thai-kväll med jobbet; stark thaimat, Singha öl, buckets, mystifika drinkar och trevligt sällskap. Det följdes av utgång i Lund på ett (som vanligt) smockfullt T-bar. Var troligtvis för nykter för att uppskatta det faktum att man inte kan dansa av sig själv, utan helt enkelt får följa med i det gung som de närmsta personerna genomför... Man slängs hit & man flyger dit, smäller till den ena efter den andra. Kanske finns det en charm i det, men efter 1½ timme fick jag och F nog och begav oss hemåt.

Idag blir det plugg på hög nivå, nästan kommer peka neråt, telefonerna läggs undan och datorn stängs av. Jag isolerar mig fram till på tisdag! Inte ens Alla Hjärtans Dag hinns med att firas... Middagen i Lund får ställas in. Men hoppas ni får en mysig dag med massa vaniljhjärtan, gelehallon & smaskig choklad :)

Det blev en lång dag... Strax innan 9 lämnade jag lägenheten och strax efter 19 återvände jag. En tågresa och många timmars bilfärd genom hela Skåne, upp i Smålands skogar slutade vid Hovmantorp kyrka, där Agnes kl 13 blev döpt.


Agnes sov sig igenom större delen av sermonin och orkade med tillställningen bättre än jag själv gjorde. Efter supergod mat, ljuvlig sång av Agnes storasyster, presentöppning och allt det där svartnade mina ögon och jag hade uppenbart tagit ut mig lite väl mycket. Samtidigt testade lilla Agnes nya gunghästen och var hur nöjd och glad som helst! Om alla barn vore så snälla och rara... :)

När jag läste mitt inlägg om "året som gått" insåg jag att det lät alldeles för "deppigt". Mitt år började inte så bra, men det ordnade definitivt upp sig och har inneburit många minnesvärda äventyr! Varje dag är unik och minnesvärd på sitt sätt, men här kommer en kort summering av de saker jag minns:

Jobbade hela kvällen igår så idag är det 100% fokus på grupparbete.
Eller kanske 80%.
 

10% går åt till händelser runt omkring - luciatåg imorse (mysigt trots att det bara är den 11:e), vid lunch fördes en intressant diskussion vid bordet bredvid och i eftermiddag har telefonen ringt stup i kvarten. Övriga 10% går åt till hungerstankar; är på något sätt omättlig idag, har redan ätit massor, och är ändå konstant sugen på nya saker. Ett märkligt syndrom som infinner sig vissa dagar, försöker dock kämpa emot eftersom jag upplever att det bara blir värre ju mer jag äter.

Ikväll får jag i alla fall träna, längtar :-)
Och snart är det helg, längtar dubbelt :-)

Så här tolkar Bella mig:

Har fått många tolkningar denna vecka; "hur kan du alltid vara så pigg och glad, trots att du aldrig sover?" och från en som känner mig allt för väl "du kan inte gömma dig bakom ett hårt skal, du måste inte alltid vara strak!". Bakom en fasad? Ja, det är mitt sätt att hantera livet. Att vara glad är så mycket enklare.

Åååå vad jag har saknat det... Kände mig lite ringrostig idag, men gud så skoj det var att springa runt med kameran i Phildamsparken idag! Känner mig inte så bekväm framför kameran, men att stå bakom den älskar jag! Tur att Bella är så grym framför såväl som bakom - en fantastisk inspirationskälla :-)

Kommer fler bilder senare, men här kommer ett smakprov:

Tentan var avklarad, en del av fakturorna undanjobbade och det var äntligen dax att åka till konserten med Jason Mraz. Övertrött och fylld med förväntan infann jag och Pernilla oss, förvånansvärt nog i god tid, på Olympen i Lund. En brittsik sångerska vid namn Ingrid Michaelson (som bland annat sjungit Keep Breathing i Grey's anatomy) agerade förband, sen fick vi vänta en halvtimme och därefter intog huvudpersonen scenen. Vilken röst, vilken känsla! Han sjunger helt fantastiskt bra och lyckas beröra ända in i själen!


Det finns inte ord för att beskriva stämningen när han inklusive alla i publiken sjöng "I'm yours". Helt enormt! Dessutom visade sig Jason vara ett riktigt charmtroll, med såväl humor som djupt allvar. Tror inte att det var någon i konserthallen som inte blev berörda av kvällens huvudperson! Så gissa vad jag gjort idag; lyssnat om och om igen på hans låtar!!! Jag är fast...